Idag för ett år sedan dog vårt barn
Den andra juni 2012 trodde vi att det var dags att föda vårt barn. Mina värkar var regelbundna och täta, de hade hållit på sen 31 maj men av och till. Men nu trodde vi att det var dags på riktigt. Klockade några. Åkte in. Det visade sig att jag inte var sådär vidare öppen, och att värkarna stannade av igen.
Vide, vårt första barn, mådde bra. Vi fick åka hem.
Värkarna tog fart under kvällen.
Ca 20 timmar senare gick vattnet hemma. Fint, klart till rosa vatten. Inget oroande. Förlossningen tyckte vi skulle vänta en stund till innan vi åkte in. Det tyckte inte jag. Så den tredje juni runt lunch åkte vi tillbaka till förlossningen.
Och vår värld krossades. Den kommer aldrig nånsin bli hel igen.
För Vides hjärta hade helt oförklarligt slutat slå. Han var död. Ingen vet, ingen kommer nånsin veta, varför. Jag var frisk, Vide var frisk.
Vide föddes strax efter ett på natten den fjärde juni 2012. Han är det vackraste jag någonsin sett.
Nu ligger lilla syskonet, vårt andra barn, och växer och mår bra i min mage. Nove Lo kommer aldrig få träffa sin bror. Vi kommer aldrig kunna förundras över hur de gör saker lika eller olika när Nove kommit ut.
Nove Lo måste stanna hos oss, växa upp med oss. Något annat klarar vi inte.
Våra barn är våra kärlekar.
