Vides ettårsdag
Fjärde juni...
Ja, vi föräldrar överlevde det också. Att vårt barn fyllde år utan att få krama honom. Hårt och svårt var det. Men också vackert och fyllt med värme.
Vi kan inte nog tacka er som kom hit och åt tårta med oss!
Inte heller er som skickade brev med tankar och gåvor.
Och ni som skrev till oss, via fb och mail.
TACK! Vi är fortfarande utan tillräckliga ord.
Det har också kommit många hälsningar via Videung, från människor vi inte känner. Som säger att Videung hjälper lite. Helt otroligt. Blir så stolt över Sara.
Tänk. I den här världen, där onda meningslösa saker händer, finns det så mycket värme och kärlek också. Det är fint att se!
På Vides födelsedag åkte vi till barnmorskan för att kolla till Nove Lo. (Smart planerat av oss, orosmässigt.)
Nove mår finfint. Det var en vaken bäbis vi lyssnade på. Som hade huvudet ner men var ruckbar. Jag kände vändningen denna gången, den var rätt besvärlig. Så hoppas det var den sista.
Min ena syster var med oss hela dagen. Det var väldigt skönt. Så hon fick också lyssna. Fint!
Vi sov en del efter det besöket. Trötta. På kvällen kom vänner till oss.
Som sagt, en svår men fin dag.
Uppladdningen var nog jobbigast.
Efteråt har vi varit trötta och tomma. Sov så fort det gick igår. Jag har sovit bra för första gången på flera veckor natten till idag. Känner mig riktigt vaken nu.
Nove Lo hickar.
Vi får se hur det blir idag. Vädret är ett uteväder i alla fall.
Här flyger Vides födelsedagsballong upp i himlen, som en liten avslutning på vårt kalas där han inte själv kunde vara med.
