Allt är samma
Det är så många saker som är samma.
Kroppen känns som förra året. Ett barn sparkar inifrån, som förra året. Jag går nästan lika illa som förra året.
Syrenerna blommar som förra året.
Snart börjar kaprifolen också, knopparna är stora.
Men allt är annorlunda. Minnena som var lycka och längtan och normal oro gör ont ibland. Ofta.
Vi är på lotten och hör fågelsången - som förra året. Det är vackert. Sara fixar. Jag sitter.
Ibland är hon ledsen, ibland jag. Nu har lugnet ändå lägrats.
Vide skulle varit med oss här. Vide skulle krupit, kanske gått, runt här. Vi saknar. Vi saknar så väldigt mycket. Vi älskar vår lilla son så mycket. Hans mammor älskar honom, för evigt. Bortom alla världsligheter.
Nove Lo, lilla efterlängtade. Tröstar. Oro, hopp, kärlek, längtan. I olika ordning, som väl är.
Veckan går i sorgtid. Den tiden fungerar inte som vanlig tid. Den är lång, dagarna är oändliga. För det får plats så många tankar.
Så kollen vi gjorde i måndags, med ultraljud, den är väldigt avlägsen. Mailade vår bm igår, så vi fick en extratid idag. Tack snälla för det, du braiga människa.
Nove Lo torktumlar tyvärr vidare, men allt annat ser så bra ut.