Orden tryter i väntans tider...
Det är midsommar! Hur gick det till? Och hur långsamt kan dagarna gå? Vi pratade om den gångna veckan i morse. Den känns som en månad bara den.
Vi märker hur vi mer och mer fokuserar på förlossning. Med drömmar, ångest, rädsla, hopp.
Det är svårt att skriva nu. För varje stund är olika. Och fokus är så otroligt inställt på Nove Lo. Lev, bäbis, lev!
Vet inte riktigt hur länge till vi orkar. Vi vill kunna se, höra, känna och dofta på vårt barn på utsidan nu. Se rörelser, höra skrik.
Går på kontroll med ctg två gånger per vecka. Idag till exempel. Allt ser bra ut.
Älskade barn!