Vägen till Nove Lo, Vides lillasyskon

Idag har jag kunnat stå igen. Det är ju skönt. Har dock inte varit ute på hela dagen. Gått och småfixat hemma, som en annan hemmafru. Och vilat. Vilat mycket.

Mest av allt har jag dock pratat med en vän, som behövde det. Och tänkt på samma vän. Skönt att jag orkar, kan vara till någon form av stöd ibland.

 

Hoppbönan sitter fast och gör sig påmind. Det är skönt. Gillar för det mesta hormonernas påminnelse, tror det hade varit värre att må helt bra.

Inte långt till inskrivning på mvc nu. Torsdag. Längtar lite faktiskt. En sak till, som ett delmål, att bocka av. Skönt att gå dit. Har varit och pratat med min barnmorska ett par gånger ändå, bara för att jag har känt ett behov av det. Men nu ska vi dit "på riktigt".
Det kan bli mycket tankar och känslor. För det är ju inte med Vide vi behöver koller längre.