Vägen till Nove Lo, Vides lillasyskon

Oj, det känns verkligen konstigt att vi redan har plockat mina äggstockar på ägg! Det har gått fort, ett ganska bra sätt för mig det här tror jag, med ivf. I alla fall till det här skedet. Man gör något aktivt varje dag, och så blir det ägg. I jämförelse med att vääääänta på den glada gubben på ägglossningsstickorna. Som ALLTID kom en lördag. Alltid.

Nedan kommer en liten beskrivning om dagen på FE så som jag upplevde den, vad som hände osv:

 

Vi kom väldigt tidigt till Huddinge sjukhus. Bor ju i helt fel ända av landstinget, så vi startade innan morgonrusningen för att vara säkra på att hinna. Minusgrader och sommardäck var också en del av tidsplaneringen. Startade kl 6, var där kl 7. Hade vi åkt halv sju hade vi säkert fastnat i köer. Det låg lite snö här och där.

 

Väl där fick vi komma in i någon slags ren miljö, inte riktigt som operation men lite. Skyddskläder på och infart i armen. Ett par alvedon fick jag också (man brukar få citodon, men det har jag en ganska jobbig upphakning på så det hoppade jag över). Sedan satt vi bakom ett vitt mönstrat draperi och viskade till varandra om Vide. För oj, vad han var närvarande! Fina fina unge. Och fina fina Sara som visade hur bra och ljust det var att han var så nära just precis då. Bra barnmorskor som var lugna och trygga jobbade med oss.

 

Vi hörde hur de andra som var där gick in och ut ur äggplockarrummet. Vi hörde också hur någon fick besked om äggantal. 8 ägg. Det var allt lite pirrigt där i vårt lilla bås. Pirrigt och förväntansfullt och Vide-tankar. Som så ofta så blandat.

 

Till slut var det vår tur. Vaginalt ultraljud skulle styra den lilla nåloperationen. Jag hade varit på toa, men tydligen hade jag (som vanligt) inte kunnat kissa ordentligt. Vad är det med mig och det där? Nervositet? Så de tömde med kateter. Mycket tömde de. Så märkligt.

 

Sedering och smärtlindring med midazolam och alfentenil. Sedan började det. Läkaren tittade på skärm och förde nål genom slidväggen till äggstocken. Där sög han ut vätskan ur äggblåsorna. Det var roligt att titta på, de hade en ul-skärm till oss också. Blåsa efter blåsa punkterades och vätskan rann ut till provrören. På andra sidan väggen satt en tjej som väl är biomedicinare (?). Hon tog provrören och letade reda på ägg. När hon hittat första sa hon det. De är så kloka! Barnmorskan sa att de gör så, berättar när första ägget hittas. Sedan berättar de inte utan jobbar på ifred. Och vi vet att det i alla fall var ett litet ägg.

Andra äggstocken (på min högersida) låg tydligen "lite konstigt". Så barnmorskan fick liksom trycka in den mot mitten medan läkaren punkterade den. Det var ju en spännande känsla. Kanske inte så märkligt att den sidan känts mer, det var många ganska stora äggblåsor i den. Och den låg verkligen mot höftbenet.

 

När de var klara fick jag en så tydlig bild av Vides förlossning, och känslorna svämmade över. Barnmorskan var så fin. Hon lyssnade på det jag gråtande berättade om vår vackra pojke, berömde snällt längd och vikt.

 

Så, ute i vårt lilla bås igen. Där fick jag ligga och ta det lugnt. Finaste frun satt och killade mig i håret. Ingen tidsuppfattning har jag om det där, men efter ett tag fick jag äta en smörgås och sen gå på toa. Nu gick det minsann att kissa. Bra för oss. Så vi fick åka därifrån.

 

Efteråt kom barnmorskan med instruktioner för progesterontabletter och när vi ska dit för isättning. Och berättade att jag hade värpt 16 ägg! Å, det är väldigt roligt! Samt värsta bästa ordinationen: Soffläge med chokladpraliner resten av dagen.

Måndag är nästa stora anhalt. Isättning, förutsatt att något blir befruktat. Menjagmenar! Nu får de ju fortsätta sköta sig, våra 16 ägg. 

 

Nu ligger jag i soffan efter ett par timmars sömn (det blev ju inte sådär värst bra i natt. Typ två timmar då, och kanske två och en halv nu efter alltihop.) Gör mitt bästa för att följa barnmorskans ordinationer. Saltlakrits och choklad. Ömt är det ju. Och den där oron när jag ska hålla på att försöka tolka min kropps signaler har kommit tillbaka. Avskyr det. Hur ont har jag? Inte vet jag.

 

Tänkte avsluta med en liten bild på väggfärgen de har. Så här blir man välkomnad till Huddinge sjukhus Fertilitetsenheten: