Vägen till Nove Lo, Vides lillasyskon

(Lyssnar för mycket på ett radioprogram om nätterna, som gillar ord. Därav rubriken. Gillar ju också ord.)

Idag var vi på UL igen. Hurra, mina äggstockar gör som de blir tillsagda! Blåsorna växer på fint (Största 18, några 17 och många 13-15 mm), i lagom takt och är lika många idag som i måndags.

 

Så då fick vi strikt tidsordination på sista sprutan i behandlingen. Ovitrelle. Det är koriongonadotropin alfa. Dvs ungefär som hCG, det man mäter på graviditetstest. Kl 20.30 under högtidliga former togs injektionen. Dokumenterades såklart noggrannt. Men vet ni? Jag stack mig i pekfingret när jag satte på nålskyddet efteråt! Nålen gick rakt genom skyddet på sidan där jag hade mitt finger. Spräckte ett kärl, så det spänner i hela fingerspetsen. Stackars mitt finger. Gjorde klart ondast för dagen. (Ja, utom fogarna då då.)

 

 

På fredag är nästa stora händelse, äggplockardags! Spännande. Vi har lite planer i morgon, vilket känns ganska skönt. Då går ju tiden. Vet inte hur det kommer kännas att gå på stödgrupp, vilket är en av sakerna.

Känslomässigt kastas jag mellan Vide-sorg, Vide-glädje, framtidshopp och framtidsoro. Älskade unge, vad jag saknar honom! Hela tiden. Hela hela tiden.

 

Hoppas så att alla äggen fortsätter vara lika glada utanför sina blåsor och tar emot spermien som vill in. Sen ska de vilja dela på sig och bli små morulor. Eller i alla fall nästan morulor, har inte förstått om de ska till det stadiet. Befruktas och dela på sig i alla fall.

 

Efter att allt det där har lyckats till de vises belåtenhet ska ett in. Funkar allt ska ägget in på måndag. Å, spännande dagar!