Vägen till Nove Lo, Vides lillasyskon

Här kan du läsa om vår sorg efter Vide, vårt förstfödda barn, och vägen till hans lilla syskon. Vide fick inte överleva sin födelse. Nove Lo ligger och växer i Hannas mage. Vardagens tankar letar sig in här och var, vår vardag. Vill du läsa om hur Nove kom till kan du klicka på oktober 2012 i arkivet. Där står det om vår IVF, som lyckades på första försöket! //Mammorna Sara och Hanna

Vardag och tankar

Publicerad 2013-04-09 21:34:16 i Hanna

Idag har jag träffat Tessan och Sebastian. Den senare är en månad gammal. Tessan något äldre.
Haft det mysigt. Blir varm i hjärtat av att det liksom inte ser ut att göra ont i Tessan när jag jämför Sebastians händer med Vides. Att det inte är som något konstigt. Hon gick helt enkelt och jämförde Sebbes fotmått med Vides avtryck. Tycker om det. Blev glad.

Igår träffade jag Patricia och Penny. Vi hade det också väldans bra. Det märktes kanske på Penny, som inte är så gammal att vi inte setts på ett tag. Jag dög. Men inte sådär som förut. Får se till att få träffas oftare.

Jag har haft det stormigt i mig sista veckan, sen vi kom från Kalmar. Det har varit mycket tankar på Vide, jobbiga tankar och fina tankar.
Mycket tankar på hur kommentarer börjar komma om att det är dags att gå vidare. Vi går ju vidare hela tiden, MED Vide. Han måste få vara med hela livet. På sitt sätt. Vi kommer alltid vara stolta över honom. Alltid ha med honom bland familjebilderna. Ha saker som påminner om honom framme. För oss är det en tröst. Ett sätt att leva tillsammans med vår son. Det är så svårt för mig att folk inte förstår det. När jag förstår att många tycker sig veta att det vore lättare för mig om jag tog bort bilder och så.
Jag älskar när folk frågar om de får se bild. Älskar när de frågar hur stor han var, hur graviditeten var. Önskar fler vågar. Önskar fler vågar fråga mer, hur dumma frågorna än verkar. Så länge det är med respekt och för att de vill veta.

De senaste dagarna har jag börjat noja mer med Nove. Tycker det är jobbigt om jag inte känner något precis just när jag vill. Ganska jättejobbigt.
Måste komma på något bra. Min kurator tycker jag ska tänka att hen sover och behöver det. Men det funkar inte, tyvärr. Vide sov ju inte. Vide dog.
Samtidigt vill jag ju åtminstone ibland vara lite vanlig.

I vara vanliga-andan har vi bestämt oss för att prova om vi trivs i regnbågsföräldragruppen. Där helt vanliga regnbågsfamiljer träffas och går i en liten gravidgrupp.
Den börjar i morgon.

Blev långt det här. Jaja, frekvensen har ju inte varit så hög på sista tiden. Så det vår vara längd som kompensation.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela