Efter-undersökningssömn och Vide
Börjar lära mig nu. Att när vissa viktiga undersökningar är gjorda (läs ultraljud) sover jag. Hur mycket som helst. I alla fall när de gått bra, vilket ju är fallen hittills.
Vårt kök och halva vår hall blev hastigt och lustigt utan golvmatta i morse. Det luktar konstigt och är inte så trevligt här.
Så vi åkte iväg och åt lunch. Plötsligt när vi ätit blev jag så trött att det på riktigt blev svårt att röra sig. Hemma sov jag ett par timmar. Är trött som en tokig fortfarande. Så nu väntar några sovaifatt-nätter framöver. Kanske ska sova nån timme till nu med?
Dagen har varit konstig. Lycka över lilla Nove Lo. Mycket lycka! Och mer intensiv saknad än på länge efter Vide. Det blev så tydligt, så väldigt klart och tydligt att han saknas. Att han skulle varit här och gett lycka på ett barnsätt, han med. Inte på sitt speciella vis, med stoltheten och kärleken jag känner men inte riktigt kan visa honom.
Han skulle fått livet av oss. Vi skulle lära honom en massa saker. Han skulle lära oss att vara småbarnsmammor. Nu lär han oss den tyngsta kunskapen jag nånsin burit.