Gah!
Ett inlägg som inte handlar något alls om Vide eller hoppbönan, egentligen.
Jag sover fortfarande rätt så kasst ganska ofta, även om det inte går att jämföra alls med hur det var innan graviditeten.
Så jag går upp rätt många gånger per natt. Det gör inte Sara. Hon brukar tryggt ligga och sova osynlig under täcken och kuddar.
I natt när jag som vanligt var på väg till toaletten och öppnar sovrumsdörren ser jag en svart siluett titta fram hotfull och tyst. På en sekund hann jag tänka att vi hade inbrott och nu skulle jag bli nerslagen och dödad, minst.
Det var Sara, såklart. Täckhögen var visst tom denna gången. Var tvungen att kolla igenom hela vårt hem, ifall nån mer människa gömde sig i det. Somnade faktiskt om till slut, efter kanske 2,5 timmar.