Tick tack
Nu går då tiden inte alls fort.
Har haft en ganska jobbig dag, eller några jobbiga dagar. Båda två och kanske mest Sara.
Saknaden är så evig, så definitiv. Vide kommer inte tillbaka. Det är så väldigt orättvist. Så ofattbart att det är så på riktigt.
Träffat Tessan idag, fina människan! Hon är bra hon. Och väldigt gravid. Då gick tiden. Men nu har den slutat gå.
Var på sjukgymnastik, vattengympa på förmiddagen. Väldigt skönt. Får lite endorfiner av träning, det är fantastiskt.
Just nu önskar jag att bäbisen i magen var så stor att jag kunde väcka hen, för att alldeles säkert få känna att nån är där och lever. Och så saknar jag Vide alldeles förfärligt. Alldeles förfärligt.