Inga lätta dagar
Nåt har hänt. Jag mår sämre, gråter mer och har svårt att se att saker är roliga. Inget har ju egentlig mening eftersom Vide inte fick leva. Så har många stunders tankar gått.
Har varit hos min kurator denna veckan, det var på tiden. Där, när jag är ensam med henne, kan jag säga vad jag tänker på riktigt. Även det som är svårt och som jag kan börja skämmas för. Det är bra, att säga. Då är det lättare att bli klar med tankarna.
Har pratat med min psykiatriker också. Det var också bra. Annat, är det. Inte samma nakenhet i vad jag säger. Men bra.
Sara får ju ta en del.
Alla tre har tagit upp att jag har mycket hormoner i kroppen. JAG VET! Det är liksom meningen att jag ska ha det. Det blir inte roligare att gråta för att jag vet att mina hormoner är många och frodiga.
Vi håller på att få en fuktskada i hall och kök fixad. Har ingen golvmatta. Hantverkare som inte kommunicerat så bra. Det har varit väldigt jobbigt. Kommer väl aldrig bli klart.
I alla fall. Igår fick Sara en massa info och tog emot folk från hyresvärden och hantverkare från andra firmor. Hon städade bort en massa svart damm också.
Idag är det lättare att vara hemma. Nystucken är jag också, på symfys och si-leder. Så det onda har lättat MYCKET.
Det kanske vänder rätt lite igen. Humöret. Hoppas.
Nove Lo sparkas på bra, tack älskade unge! Det behöver jag!