Mardröm igen. Och en fika.
Det förra inlägget skrev jag igår, egentligen. Ändrade bara nåt ord, när jag märkte att det inte blivit publicerat. Så tid och sånt ska stämma.
Idag vaknade jag gråtandes. Drömde att jag var på förlossningen och att Nove dog. Det var en väldigt väldigt verklig dröm.
Många blev involverade i min ångest, och ungen bestämde sig för att sova. Så det var svårt att känna nåt. Det hjälper ju inte att ha hård ångestmage när det enda en vill är att känna rörelser... Så allt blev jobbigt. Grät en timme, sen kände jag ett litet ben tryckas ut mot naveln. TACK! (En timme är lång tid i aktiv dödsångest...)
Min syster kom sen, då passade Nove på att dansa runt ordentligt! Mys!
Vid lunch träffades jag och en tjej som förlorat ett barn, vi har fått kontakt i en grupp på fejsbukk. Ibland är febban bra. Det var en mysig fika. Men det är skit att det det händer överallt och hela tiden. Så onödigt orättvis värld vi har.
Mår i alla fall bra nu! Ska snart få träffa Sara! Hemma i vårt golvlösa hem får katt och svärföräldrar samsas i påsk...
Nove rör sig och våren låter solen skina.