Att handla saker till Nove Lo
När Vide dog kom det ju som ett trauma, helt oförberett. Vi åkte in till förlossningen med värkar, för andra gången eftersom vi blivit hemskickade för att jag inte var öppen först. Första gången mådde han av allt att döma bra. Sara sa, den där andra gången, till min mamma som var på besök att nu åker vi och hämtar hem vårt barn (som om han inte var hemma, men så tänkte vi ju inte riktigt då). Sen var han död.
Allt var klart, allt var förberett för att vi skulle kunna bli en barnfamilj. Som alla hade vi säkert alldeles för många saker. Men hur ska förstagångsföräldrar veta vad som behövs...
De stora sakerna, vagn och babyskydd, lämnade vi tillbaka. Jag sa att det var okej. Jag ångrade mig. I alla fall med vagnen.
Vi hade kollat så mycket, diskuterat vad vi vi ville ha och valt så noga. Det kändes väldigt fel, väldigt väldigt fel att hans fina saker lämnades tillbaka. Fast det bara var saker.
Denna graviditeten har ju varit (och är) ganska känslomässigt komplicerad.
Av en händelse hittade jag just den vagnen vi tittat ut till Vide, men i en annan färg, till kraftigt nedsatt pris redan i v 16. (Turkost är tydligen ute i år, affären ville visa lila grejer)
Vi köpte den! Sa att vi aldrig mer skulle lämna tillbaka en vagn hur som, så det är bara att köpa. Ett så läskigt köp att jag inte ens ville lägga upp det här... Lite skönt var att köpet gjordes när jag hälsade på i Kalmar, och vagnen fick stå där till nu när mamma var och hälsade på.
Så var babyskyddet kvar. Det tomt gapande babyskyddet som vi hade tittat på med drömmande blickar på väg till förlossningen. Snart skulle Vide få sitta där. Det fick han aldrig.
Vad konstigt mycket känslor en kan lägga i materiella ting. De var valda med sådan omsorg.
Igår var vi och fixade jord till vår kolonilott. Då skulle vi passa på att titta in i en babybutik som ligger nära, vi hade inget myggnät till vagnen. (Får väl räkna oss till förstagångsföräldrar på köpasakerplanet denna gången också, jag har fått för mig att det är absolut nödvändigt att äga ett myggnät i alla fall.)
Då stod det plötsligt att det var nedsatt pris på "vårt" babyskydd. Så då köpte vi det. I en ny färg. Jag var konstig hela dagen igår. Helt matt, trött, trög. Sara grät. Inte jag. Känner dock tårarna bränna nu.
Ska Nove Lo få åka hem i det där skyddet? Jag klarar inte att det också ska förbli oanvänt.
