Drömmar
Nu åker mamma hem, känns konstigt. Tycker om att ha henne här. Nove har fått kläder av henne, gulle hon!
Vi övar och övar på att tro på livet. Blir så väldigt väldigt rädd ibland.
I förmiddags satt mamma och jag på kolonilotten vi har. Satt där väldigt mycket förra våren också, med Vide i magen. Plötsligt började jag tänka på hur fint det skulle kunna vara att få vara där med bäbis. Hu vad mycket känslor det väckte. Vide skulle få ligga i skuggan där. Vi förberedde för det.
Nu ska Nove Lo få det. Å, det MÅSTE gå bra. Nove Lo måste överleva sin födelse. Måste. Jag är väldigt rädd ibland.
Inte så mycket för tiden innan längre. Jo, stundvis. När bäbis är för lugn. Men mest för förlossningen.
Vår lilla. Vad vi längtar och hoppas och oroar oss. Vad vi drömmer om att få ta hand om Nove Lo en hel barndom.
Vad vi är rädda.