Morgontankar
Den här veckan har flugit förbi, på nåt sätt. Upp och ner fysiskt och humörmässigt. Lite sjuka både hos mig och Sara. Mycket tankar för båda.
Mamma kom i torsdags, så väldigt mysigt. Igår satt vi länge på en uteservering i vattnet inne i Stora Staden. Tänk, äntligen är det varmt. Och tänk att jag gillar att sitta så i år. Vad skit det är att ha så stor sorg att en inte kan vistas bland folk. Som hela förra sommaren och hösten var för mig.
Är stolt över min utveckling. Från att inte kunna åka buss, eller helst inte möta någon när jag var ute och gick, till att obehindrat stå på centralen. Och tycka att det är hur mysigt som helst att sitta bland folk på restaurang eller så.
Mamma fraktade upp vårt galet tidiga vagnköp också. Nu står den här och väntar. Så som Vides gjorde. Det är en fin och lättkörd sak, vår vagn.
Var hos bm i veckan, får sluta äta järntabletter. Inte helt vanligt tror jag, att få sluta mitt i allt. Vi följer hb tätt istället (är ju alltid hos bm). Har hb 140, så järn känns onödigt för magen. Hade lågt ferritin (förråd) i vintras så det var därför jag fick tillskott. Tror det berodde på sorg, hade nog svårt med näringsupptaget då.
"Oj vad stor du har blivit" sa min bm också. Är det en bra grej tro? (Känner varandra rätt bra vid det här laget.)
Varit hos läkaren och kuratorn också. Pratat om förlossningen. De tankarna har satt igång väldigt. Nove Lo ska överleva att födas. Det finns inga alternativ till det. Men rädd är jag. För att Nove också ska dö. Inte rädd för nåt annat egentligen. Inte nu under graviditeten heller längre. Rätt trygg med rörelser och så. Men förlossningen...
Idag är det Vides 11-månadersdag. Han fyller alltså ett år om en månad. Stort. Konstigt. Svårt. Efter det har vi passerat alla första gånger. Då kanske sorgen blir ännu mer van, fast sen ska vi ju få uppleva allt det vi inte fick, alla barngrejer vi missat. Det kan ju också kännas, en hel del.
Så viktig han är, storebror. Det är skönt nu, att kunna tänka när syskonen är lite lika. Och när de inte är det. Få göra alla såna där jämförelser. Men det tar ju slut efter födelsen. Sen vet vi inte mer om Vide. Vi vet ganska mycket. Mer än en kan föreställa sig, magbarn är riktiga personligheter. Men det är ju bara vi som vet hur han var. Ingen annan.
Här är vagnen...
