Vet ni vad det blir?
Idag var vi på en utställning för vaxholmsmänniskor.
Sara ställer ut ett par hattar och en vän ställer ut keramikslott. (Googla sagolikt så borde ni hitta Åses keramik.)
Fick sammandragningar, hittade en stol och satte mig på den. Tyvärr satt det en mänska bredvid, som tyckte det var helt naturligt att börja prata med mig för att jag hade mage. "Vet du vad det blir?" Sara stod bredvid men räknades inte in. Har märkt att om jag svarar "en bäbis" på den frågan blir det märkliga blickar. Ja, det är Nove Lo. Sa jag därför.
"Nej, nu har du ju förstört halva nöjet!" Svarade människan och fortsatte med en lång utläggning om dotterns alla ungar, sisådär fem. Dottern hade minsann inte tagit reda på nåt nån gång. (Vet inte riktigt vilket nöje det syftades på. Mina fördomar säger att det handlar om könet, som jag inte uppgav.)
Kul för din dotter då, tänkte jag. Och fortsatte ha sammandragningar med tillagd bitterhet över hur olika graviditeter upplevs beroende på erfarenheter.
Men utställningen var fin och lunchen efter väldigt god och väldigt utomhus.
Våren är här. Och så efterlängtad.
Nove Lo hickar precis just nu. Gullunge! Jag är lugn, men saknar storebror mycket. Det är jobbigare igen med saknaden. Jag gråter mycket.